Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1849, sida 1

— Trogna Susanna! Den har då varit dig kär?— -Ack ja, der bar jag gråtit öfver allt det ledsamma som händt; först öfver er bortresa och sedan öfver det andra. Nu berättade Petter i sin ordning hur äfven han blifvit en ensling i lifvet, och så kommo de efter en liten stund öfverens om att sammanknyta sina öden och dela ljuft och ledt för lifvet. Soltäppan blef Petter kärare då Susanna der öfvade de husmoderliga omsorgerna och han glömde hos henne bristen på hvad verlden kallar bildning, för egenskaperna af ett ödmjukt sinnelag, ett naturligt klart begrepp och en oskrymtad fromhet. Den husliga sällheten och trefnaden blef nu Petters lott och hans idoghet lönades med välsignelse. I stället för den gamla ruckliga stugan, med hvilken han mottog stället, såg man efter några års förlopp en ny uppresa sig med stora fönster och rymliga rum. När vidare en son och en dotter, Malcus och Maria, lekte derinom, då var hans stuga honom dyrbarare än hela den öfriga verlden och han hade ej velat byta sig från den till konungaborgen, om ock kungakronan hade blifvit mellangiften. Maria blef från vaggan Petters älskling och fröjdeimne. Hur brådskande arbetet på åker och