Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 oktober 1849, sida 2

vanligt, grundande sig på förstörelsen af det gamla, ännu blott visade sig i dennas färg. Detta verkade smärtsamt på Petters sinne och väckte den tanken hos honom, att allt, allt här kunde vara förändradt. Då han kom till den välbekanta vägen, som från stora allen, hvilken gick fram till gården, afvek till det mera ekonomiska gebitet, tog han af på den, och kom så till den lilla trädgårdsmästarestugan, som ännu låg vänlig och treflig i skuggan af höga, lummiga kastanieträd. Här band Petter sin brunte vid ett träd och gick med högt klappande bjerta in i stugan. Mäster Apelbloms gamla, vänliga ansigte mötte honom ej mera här. I stället såg han en ung karl, som med mössan på hufvudet satt och spisade sin middag och på Petters begäran att få tala med trädgårdsmästarn, svarade, det är jag. Hvarom kan fråga vara 2 Petters blick mörknade och för att ge en förevändning till sitt besök, sade han sig vilja köpa blomsterplantor. — bet är väl sent på året. Men, tillade trädgårdsmästarn och vände sig in åt ett annat rum, -Du kan gå ut i trädgården och se om der ännu finnes några passande. — -Gossen har ej somnat ännu och jag är rädd han skall börja skrika, om jag lemnar ho