apportez!... aportez! säger jag. ... Hvilken maladresse!l och Cartouche fick en aga af cantschoun för det ban ej apporterade en rykande cigarrstump, så att han kröp tjutande i mjuka ringar kring sin herres fötter. Under det Malcolm så fördref tiden, återkom Pierre. Han räckte Malcolm en pappersbundt och sade: Se på om det är rätt. — Hvad tusan är det här, ropade denne då han genomögnat papperen. Qvitteradt! och glädjen lyste klar i de stora, bruna ögonen. Han ville omfamna Pierres knän i sin förtjusning, men denne afböjde det och yrkade lugnt på att han blott skulle påskynda sin afresa. Ingenting var Malcolm kärare än det, och inom få dagar slöto bröderna hvaran för sista som första gången i famnen. Nu öfverlemnade sig Pierre åt utförandet af sin plan; sålde sin garderob; sitt ur, och några andra dyrbarheter, skaffade ett pass och öfriga nödiga säkerhetsbevis för Petter Ljung, och begaf sig under detta namn till fots ned åt landet. Det egna, det sköna fosterlandet var var honom kärt. Han begärde ej skatter, endast. glömskan och en torfva; båda kunde han ju finna der? Under vägen köpte han och anlade bonddrägt, och kom så utrustad ned till Jönköpingstrakten. Den täcka na