Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1849, sida 2

dem lika vackra. Ännu en gång tack!... Han kunde ej säga mer, rösten blef grumlig, och med tårar slet han sig ur den ringa trädgårdsmästarefamiljens famn. Efter några terminers vistande vid akademien, dit äfven Malkolm medföljt, och just inemot den tid de båda bröderna skulle lemna lärosätet för att ingå på den militära banan, erhöllo de den lika sorgliga som oförväntade underrättelsen om deras fars hastiga död. Den åtföljdes snart af den lika oväntade om en förstörd förmögenhet. Med denna underrättelse mottog Pierre följande bref af sin mor: Min käre son: Vid den oförmodade och sorgliga upptäckten af husets malfortune, har det naturligtvis varit min första pligt som moder, att tänka på mina barns framtid helst de ännu ej inträdt på tjenstebanan eller hunnit sin myndighetsålder. Du, min käre Pierre är dock äldst och följaktligen densamma närmast. Du har således största rättigheten att bestämma för dig sjelf. Med erkännande deraf, har jag ansett mig i första rummet böra verka för din yngre broder. Som du vet det varit vår dessein att han skulle ingå vid ett af gardesregementerna, men det cas, i hvilket din faders död försatt huset, förbjuder verkställandet af denna plan, har jag lyckats för bonom erhålla den fändriksbeställning, som min kusin, öfverste B., höll öppen vid sitt regement