Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1849, sida 2

— Omöjligt! Det brister bredvid. Jag kan icke riskera att blifva gående med trasor på fingrarne på balen. Det vore en horreur, att ej säga rent af en skandal. Lena måste ut i en bod efter nya.Men Lena höll just på att laga till thset åt öfverstinnan och hade inte tid med -täckena schåser innan det var gjordt. Bjudningstimman var för handen, men Lena sysslade med orubbligt lugn. — Jag skall gå! utropade Maria, och uppfästade sitt hår. Jag skall på ögonblicket vara tillbaka. — Gudomligt, om du blott lika väl förstode att köpa fransyska handskar som att kärna smör. Men det kan hjelpas. Gå i Qvistenbergs bod och hälsa från mig och bed att få hem ett halft dussin att välja på; men af finaste sort, för allt i verlden, af finaste sort, hör du. För att dokumentera vederbörligheten af din begäran, så visa denna lapp. — Och Theodor skref några ord på ett papper och satte sigillet af sin vapenring derunder. — Se så, spring åstad som en raket nu! Här har du ett huckle. Och han tog en rosenfärgad schawlett som tillhörde Hedvig och kastade öfver Marias hufvud. — Nej, för tusan, vänta då ett ögonblick. — Han förde henne mot ljuset och betraktade henne. Kors hvad den schawletten klär dig, mitt