att det är det hennes nåd ser efter i kortena. — ÄNå väl, efter hon nu har berättat det för dig, så kan jag väl säga dig också, att det skulle kunna hända. Mycket, som är mera oförtänkt, har skett, och ingen kan räkna ut vår Herres vägar eller veta, hvem som skall göra lycka eller icke i denna verlden. Rosenljungska slägten har varit mycket rik och stora penningar har den egt. Hvem vet, om icke lyckan ännu kan vända sig.? — Det kan väl hända, ty lyckan är ett ostadigt ting, brukade min far säga, och när han låg på sin dödsbädd, då kallade han min bror Maleus och mig till sig och sade: Barn, när J läsen på mitt döda stoft: här hvilar Petter Ljung, så tänken: på lyckan må ingen förlita sig, men på ett stadigt och trofast sinne. — Hette din far Petter Ljung 2frågade Hedvig. — Ja. — Det var besynnerligt, kära farmor, sade Hedvig och vände sig till öfverstinnan, att Marias far hette precist som gamle gubben på porträttet. — n tillfällighet, kära barn, ganska naturlig med ett så hvardagligt namn. Hur mången Petter Ljung kan ej finnas i verlden?