Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1849, sida 1

ning, bestående af tvenne rum i sil, med ett omedelbarligen närliggande kök, samt på andra sidan i forstngan ett större rum med sin egna, särskilda ingång, och bedja vi att för en stund här få inbjuda läsaren i denna anspråkslösa bostad. Möblerna i de tvenne rummen i fil syntes påtagligen vara veteraner af en trupp, som tjenstgjort i paradtid för några decennier sedan och vittnade om den bastanthet och ändamålsenlighet som voro grundvalen för en fordomtidslyx. Allt trädarbete på soffor och stolar hade ganska massiva och rundade former med djupa reffler och bildhuggerisirater. På de förnämsta partierna af de sednare syntes spår af en utsliten förgyllning, hvilken nu temligen trivialt sammansmälte med den likaledes afnötta och gulnade hvita oljefärgen på dessa möbler. Alla bureauer hade kupig face samt solida messingsbeslag; blåa potpourrikrukor och stora snäckor prydde konsolbordet; alla öfriga bord stodo på ett ben med tre fötter och en stor bordstudsare med messingstafla och fodral af ebenholtz prydde en af de förutnämnda bureauerna och spelade för hvarje timslag melodien till den gamla visan -Gråt icke, lär att sakna, lär att lida,m. m. I det enskilda rummet deremot, hvilket var rymligare och ljusare än de tvenne andra, visade sig en helt annan stil. Här föreställde ensembeln en liten prydlig ungkarlsbostad (å demi