Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 oktober 1849, sida 3

gra af sina kamrater, lättade Feszi från hans börda, i det han fråntog denne, hvad han hade fråntagit Tzarko, var den ende ibland röfrarne, med hvilken Philo stod i närmare beröring, under sin vistelse bland dem. Han var af ungefär lika älder med Philo, hade åtnjutit en god uppfostran och var född adelsman. Lättsinne och ungdomligt öfvermod hade bragt honom bland röfrarne, och om han visserligen hos dem förlorat en del af sitt bättre jag, felades det honom likväl ingalunda bättre känslor. Philo älskade han mycket, och glädjen öfver att hafva visat denne en så vigtig tjenst, talade tydligt ur hans blickar. Afsky för det gräsliga sätt, på hvilket hans fordne kamrater hämnats honom på hans siender, jemte djup rörelse öfver Milsais tillgifvenhet, voro de känslor, som kämpade hos Philo om öfverhanden. Tacksamhetskänslorna vunno öfvervigten. Rörd fattade ban Milfais hand och sade: Du har hållit en förskräcklig dom öfver mina fiender. Om jag också icke kan billiga de medel, som blifvit använda till min räddning, måste jag dock känna mig innerligt förpligtad till tacksamhet mot dig för den kärlek och trohet, du har visat mig. Men jag kan icke fördraga tanken att veta dig, min räddare, bland en hord af fogelfria mördare. Öfvergif det brottsliga