ö2 ——5j b9——————— ropade en upp till honom, -tilldess benknotorna ramla ihop — det har du förtjent för din nedrighet.Lik en galning hoppade den olycklige från den ene brinnande bjelken till den andre och störtade sig slutligen, för att undgå döden i lägorna, ned från tinnarne af taket. Sönderkrossad och nästan till hälften förtärd af elden, låg han framför oss och uppgaf, efter få ögonblick, anden. Så fiendtligt baronens uppförande mot Philo också hade varit, kunde denne likväl ej tillbakahålla en ovilkorlig rysning vid berättelsen om baronens gräsliga dödssätt. Han ville gifva sina känslor ord; men Milfai afbröt honom och fortfor: vBaronen var död och hade sparat oss mödan att vedergälla honom. Öfrig var nu endast Feszi, som redan förut hatades af hela bandet, i anseende till sin falskhet och lömskhet. Öfver honom bölls nu ståndrätt, och efter några ögonblick hängde han i en stor lind, som stod på slottsgården, ett svartgult lik och en lek för vinden. Du är hämnad, och de båda eländige, som hade sammansvurit sig till din undergång, hafva fått sin välförtjenta lön. Milfai, hvars bekantskap våra läsare redan gjort vid det tillfälle, när han, tillika med nåfrån sitt välförtjenta öde. Steks hundsfott l