blef snart erkänd för en bland de dugligaste officerarne; han steg från grad till grad och fann, några är efter sitt inträde i tjensten hvad han länge sökt, hjeltedöden i spetsen för sitt regemente. Sin förmögenhet, af hvilken han städse gjort det ädlaste bruk, hade han före sin död testamenterat åt välgörande anstalter. Bland hans efterlemnade papper befann sig hans mors manuskript, hvilket vi nästan ordagrannt hafva meddelat våra läsare, och jemte detta en egenhändig skrift om hans egna lefnadsöden, hvilka lemnade oss ämnet till denna berättelse. Sedan den kommenderande generalen med rörelse och deltagande genomläst dessa papper, skickade han dem till pastor Faber i Szennek. Philo hade fortfarande stått i förbindelse med sin värdige lärare, och af de bref från denne, som förefunnits bland hans papper, kan man sluta till det förtroliga förhållande, som egde rum emellan dem. Efter Fabers död, kommo dokumenterna i händerna på hans slägtingar i Tyskland, och genom desse hafva de blifvit författaren meddelade. En enkel grafsten, som generalen lät uppresa öfver den fallne, unge hjelten, utvisar ännu i dag, hvar hans aska hvilar.