Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1849, sida 2

Vi anse oss göra flere af våra läsare ett nöje genom att meddela nedanstående af vår landsman, löjtnanten och riddaren Afzelius under hans hemresa till fäderneslandet författade vackra verser: Om bord, Det blåser nordan — till mitt hem det gamla Jag vänder stäfven; barndomsminnen blicka Ur minnets sky och strålande sig samla, Ej nog min själ kan deras stjernljus dricka. Ett sus går evigt genom nordanskogen, Förtrollande och mystiskt, hör det bara Med bjertat, och du vet hvarför så trogen En nordson blir sin nord hvart han må fara. I nattlig dröm, i lifvets muntra hvimmel När hjertat jublar och när hjertat gråter, Högst upp i lycklig kärleks ljusa himmel, Det hviskar jemnt sitt manande: -kom återlOch dock, hur tungt det är att afsked taga Af dig, o Dana, dina dunkla lundar, Der blommor dofta, näktergalar klaga, Och -Sagaöfver unga bragder grundar. Jag kom — en fremling med ett broderhjerta — Det var min akt att dö för Dannebrogen. En graf du gaf mig ej, du gamla Hertha; Du gaf det bästa mig — en maka trogen. Du gaf mig segrens fröjd och tårar många, De ädlaste, som fukta mannens öga, Då broderblodet flöt och han fick gånga Den Lejonriddare till -Gudar höga., Du gaf mig minnen, brokiga och friska, Ur strid och frid; i kalla vinterqvällen Med dem jag vill så gladt, förtroligt hviska, När furubrasan sprakar uppå bällen. Gud skydde dig du stolta, tappra Dana! Ur striden skall du gå med höglyft panna Och verlden minnas skall din goda vana Att slå för fot den ovän, som törs stanna. A. J. Afzelius.