Inrikes nyheter. Götheborg. Tidningen Nya Synglaset har, såsom äfven af en uti Handelstidningen för i går reproducerad artikel syntes, förklarat krig mot radikalismen. Då likväl Synglaset icke närmare definierat hvad det menar med radikalism utan helt summariskt synes vilja hänföra hela det demokratiska partiet i Sverige till ultra-radikalerna och derigenom på detsamma sätta en stämpel af oefterrättlighet, anse vi oss uppmanade att uti ett följande nummer något närmare inläta oss i undersökning af partiernas ställning i Sverige. Vi skola i vär strid med Synglaset söka iakttaga den hofsamhet, som Synglaset sjelft förordat, utan att likväl alltid följa. Att vi icke kunna räknas till den af Synglaset utskrikna radikalism, eller till dem, som blott vilja nedrifva och svärta, torde ibland annat kunna bevisas deraf, att vi just velat sätta våra läsare i tillfälle att inhämta Synglasets mörka skildring af radikalerna. Lika med Synglaset anse vi, att publiciteten i Sverige kan och bör intaga en högre och ädlare ställning, än den i allmänhet ännu innehar; men vi tvifla på, att denna ställning bäst intages derigenom, att man, såsom Synglaset, uppträder i strid emot de mindre skyddade samhällsklassernas interessen och rättigheter. I Augsburger Allg. Zeitung läses en från Flensburg meddelad jjuflig beskrifning på de svenska trupperna. Det är för det mesta — heter det — 240 till 60 års gamla män af ett styft och trögt yttre; de ha i stället för sålor jernplåtar under stöflorna. Bland officerarne besitta blott de högre någon bildning, löjtnanterna sakna all sådan. (Det kan man kalla äkta slesvigholsteinskt skroderi.) Hvarje morgon låta de hemta bränvin i en egen sorts flaska, som hvarje officer bär på sig och hvilket bränvin under dagens lopp tömmes? o. s. v. Från Köpenhamn erfares, att den tjusande Augusta Nielsen, första dansös vid Köpenhamns ballet, till den grad hyllat de skandinaviska sympathierna, att hon med sin hand lyckliggjort den svenske frivillige, exlöjtnanten i danska armen och riddaren A. J. Afzelius, och för alltid trädt tillbaka till privatlifvets äktenskapliga ro, till icke ringa sorg för de goda Köpenbamnarne, hvars gunstling mams. N. alltid varit. Z Östgötha Correspondenten innehåller följande i en korrespondens från Slesvig af den 3:dje Oktober: På ett ställe, kalladt Klippan, i Flensburg var dansnöje i slutet af September. Dit inkommo 4 permitterade artillerister af Wendes regemente och 30 norska jägare, dansande om tappert. Men snart aflägsnades dansöserna af Norrmännen, som alla med sablar började dansa inbördes så våldsamt, att artilleristerne, som sutto på bänkar kring väggarne, fingo, med tydlig afsigt af Norrmännen att förolämpa de förre, jemna slag af sablarne eller huggarne, som promenerade kring artilleristernas ansigten. Tre af förste konstaplarne ankommo, anmanade Norrmännen till skick och fred, men erhöllo till svar: a Lefoe Norrmännen! Ut med Syvenskarnelv hvarpå norska huggarne i ögonblicket kommo utur skidorna och började dansa på Svenskarnes ryggar. Naturligtvis drogo nu Svenskarne blankt och tilltygade Norrmännen så allvarligt, att inom 10 å 15 minuter voro alla Norrmännen, 36 stycken, utur huset, somliga illa sårade och örat på en var temligen nära afhugget. Sedan har häröfver hållits en mängd förhör, utan att hufvudsakligen upplysa, ty Norrmännen neka, att de blottat klingan, ehuru de dermed afhuggit förste konstaplarnes epauletter. Man vet ännu icke resultatet af uppträdet.