———— ——— —— — —— inträdande derstädes är redan berättadt. Feszi blef slagen, såsom af åskan, när han hörde sitt namn nämnas. Dödsblekhet betäckte hans ansigte, och darrande af ångest såg han än på baronen, än på de inträdande. Tanken på den hemlighet, af hvilken han visste sig i besittning, gaf honom emellertid mod. -Våga de, sade han för sig sjelf, ratt draga mig till straff för längesedan förgätna brott, så är Philo förlorad. — Han skall erfara, hvad det vill säga att bringa mig till det yttersta. Hvad vill ni mig? ropade han, bemannande sig, i fräck ton. Jag är icke den, som ni söker — jag heter Tozzo, icke Feszi, och åberopar mig på min herres vittnesbörd. Hvar är han? Han skall veta att skydda mig mot ett sådant våld. i Din herre är frånvarande, svarade slottsfogden, voch vi äro icke här för att tvista med dig om iäktheten af din person, utan för att fullgöra vår herrskarinna grefvinnans befallningar.Med dessa ord fattade han honom i armarne och öfverlemnade honom åt de beväpnade, som togo honom emellan sig och afförde honom. Fången lät detta ske, utan att sätta sig till motstånd, men hans blickar uttryckte den ångest och det raseri, som uppfyllde hans själ. (Forts.) — ——5c ——