händelse, som vi nyss omtalat, kom en grefvinnans trotjenare till slottet, hvilken hon kallat dit, för att öfverlemna honom förvaltningen af sina gods. Denne igenkände Feszi och försummade icke att meddela sin herrskarinna den gjorda upptäckten. Philo var nyss utgången. Grefvinnan beslöt att först rådgöra med honom, innan hon lät företaga något med Feszi, och befallde den gamle Tomassi — så hette tjenaren — att hålla saken hemlig så länge. Fruktande, att Feszi kunde undkomma, släppte från denna tid den gamle Tomassi honom icke ur sin åsyn, och följande hvarje hans steg, såg ban, huru baronen tog honom med sig på sin kammare. Genast underrättade han sin herrskarinna härom, och denna, som ville erfara, hvad hemlighet baronen kunde hafva med Feszi, begaf sig i Tomassis sällskap, till en kammare, som blott genom en tunn vägg var skiljd från baronens. Hon kom tidigt nog, för att få afhöra största delen af det samtal, som baronen hade med Feszi och kunde härefter icke betvifla, att den sednare hade kunskap om Philos förra förhållanden. För att förekomma att Philo icke skulle förrådas af honom, skickade hon, utan att afvakta samtalets slut, Tomassi med befallning till slottsfogden att i ögonblicket intränga i baronens kammare och häkta Feszi. Slottsfogdens