nom och beklagade sig öfver gåstfrihetens förnärmande. Ni har ingenting att frukta af oss, herr baron! sade slottsfogden, vvi söka blott Feszi, som man sett följa med er hitin. -Feszi? frågade baronen. Jag känner ingen med detta namn. Här tyckes råda ett misstag. v Ingalunda, sade slottsfogden, han, som står derborta i hörnet, är den man, vi söka. Feszi hade efter slykten ur fängelset bortlagt sitt namn och kallade sig TO2z20. Grefvinnans besittningar lågo ganska kringströdda, och det slott, der vi för närvarande befinna oss, låg vida aflägset från den trakt, som en gång varit skådeplatsen för Feszis illdåd. Innan han med Philo anträdde resan dit, hade han sorgfälligt förskaffat sig kunskap om grefvinnans omgifning och tjenstfolk, och först sedan han genom den deröfver erhållna upplysningen blifvit förvissad, att ingen bland dem kände honom, vågade han följa sin herre dit. Också förlitade han sig derpå, att åren hade gjort honom oigenkänlig, med tillbjelp af ea bred skåra, hvilken han, ertappad under en stöld, erhållit öfver venstra ögat och kinden af en wallakisk bonde. Ibland slottsfolket befann sig verkligen ingen, som kände honom. Men några dagar före den