Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1849, sida 1

ni, hatar den pojke, som jag kallar min herre. Jag vill vara er behjelplig att uppnå ert målDock, arbetet är sin lön värd; innan jag angifver för er det medel, hvarigenom ni kan göra er qvitt er rival, måste jag veta, hvad jag fär derför.v vAllt, allt, hvad du åstundar, skall blifva ditt, min bäste, min dyraste vän!, ropade baronen och föll Feszi om halsen; verhäller jag grefvinnans hand — hvarpå jag är viss, om din herre blir aflägsnad — så skall jag öfverhopa dig med rikedomar. Såå, sade Feszi med en blick, som förrådde föga förtroende till baronens planer. vJa, ja, fortfor denne, furstligt skall jag belöna dig för den vigtiga tjenst, jag begär af dig. Ni har den bästa vilja, såsom jag ser, inföll Feszi, men det vilkor, som ni fäster vid min belöning, vill icke alldeles tillfredsställa mig, ty — jag måste upprepa det — ni ser mig just icke ut, som kunde grefvinnan finna stort välbehag till er. Hal ropade den förolämpade, åter igen— Erinra er, hvad jag betingat mig af er,sade Feszi, med möda döljande det ondskefulla skratt, som sväfvade på hans läppar; och undertryck de otidiga utbrotten af er fåfänga och