Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1849, sida 1

yttersta vigt för både regeringen och medborgare i rikets olika delar att opinionerna derutinnan uttala sig så högt och tydligt som möjligt. Vi tro derföre, att fosterlandskärleken bör uppmana hvarje medborgare med känsla och sinne för rättvisa och billighet i den vigtiga reformen att utan betänkande samla omkring sig de liktänkande inom hvarje kommun, med dem bilda föreningar och sluta sig såsom silialafdelningar till ortens större reformföreningar, hvarigenom slutligen en så kolossal opinion kan uttala sig, att den af makten svårligen skall kunna motstås, just derföre att föreningarna uttala hvad pluraliteten af nationen anser för rätt och sanning. Vi hafve föranledts till denna framställning af ett i dessa dagar ingånget bref från en aktningsvärd ledamot af bondeståndet i Helsingland. Det förtjenar i mer än ett afseende att reproduceras, dels såsom en bekräftelse på hvad vi härofvan yttrat och dels såsom ett uttryck af opinionen i sagde provins. Det innehåller: Som min lifligaste önskan är att i någon ringa mon kunna bidraga till det stora, ädla och fosterländska mål, hvartill våra reformsällskaper sträfva, har jag dock, i saknad af reformsällskap eller någon högre bildad person i orten, som ställer sig i spetsen för ett sådant, gtannat i villrådighet om sättet. T:i kända fosterländska tänkesätt har föranledt mig besluta att vända mig till T. med anhållan att T. täcktes ha godheten kommunicera sig med någon af bestyrelsens ledamöter för Gefle reformsällskap för att öfverlägga om tjenligaste sättet för en opinionsyttring från landet, om man skulle insända en sådan till bestyrelsen i Gefle eller låta den införas i T:i tidning. Jag tror att någon sådan åtgärd är högst nödvändig; det skulle troligen göra sin goda verkan, om den blefve något allmän och från alla landsorter, och utan en starkare påtryckning från det hållet hafve vi, efter min öfvertygelse, ingenting att hoppas eller vänta; ty de konservative hafva mnu alltid ett stöd att åberopa deruti att tystnaden från landet bevisar att allmogen ej önskar några reformer. Olyckligtvis är det ock alltför få bland allmogen, som hafva kännedom om eller ens anse det löna mödan att tänka uti denna nationens första lifsfråga; likväl kan jag försäkra, att de, som följa politiken något, hysa de största sympathier för reformsällskaperna, och åtskilliga hafva yttrat sin önskan, att en opinionsyttring till förmån för Örebromötets beslut måtte här tillvägabringas. (N. P.)