Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1849, sida 2

ronen var den man, på hvilken Feszi stödde sina planer. Af de lomska blickar, baronen kastade på Philo, kunde Feszis öfvade öga lätt upptäcka, att handen frivilligt skulle räckas honom vid utförandet af sitt förräderi. Det var blott en fråga ännu att lösa, nemligen: hvilken belöning han skulle utfästa för sin upptäckt. Baronen var fattig, och Feszi var ingalunda sinnad att låta afspisa sig med en småsak , för den tjenst, som han tänkte göra denne genom aflägsnandet af hans förmenta rival. Han förblef några dagar obeslutsam, huruvida han skulle vända sig till denne, eller någon annan grefvinnans friare; när han en afton mötte baronen i ett förmak, som förde till hans rum. Oaflåtligt sysselsatt med de pinande tankarne på sina krossade förhoppningar, och uppfylld af afund och hat mot Philo, rådslog baronen natt och dag inom sig, huru han skulle kunna befria sig från denne förhatlige medtäflare. Det sätt, hvarpå Feszi uppförde sig mot sin herre, lät baronen förmoda, att han just icke var denne synnerligt tillgifven. Han beslöt derför att utforska Feszi öfver Philos börd, förmodande, att densamma icke utan vigtiga grunder hölls så hemlig, och att Feszi derom kunde gifva honom underrättelser, som skulle lända honom till fördel.