Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1849, sida 2

Utrikes nyheter. TURKIET. I Smyrna har ett uppror varit nära att utbryta bland den grekiska befolkningen. Orsaken var följande: I flera års tid har turkiska regeringen sökt pålägga Europåerna skatter, men förgäfves, enär samtliga gesandtskaper nekat att gifva sitt bifall dertill, med undantag af det grekiska, som gaf efter, så att grekerna nu en lång tid varit betungade med hårda pålagor. För att få dessa afskaffade eller lindrade, hade grekerna i Smyrna öfverenskommit om att uppsätta en böneskrift till konung Otto, hvilken böneskrift för underskrifters vinnande framlades på en restauration. Grekiske konsuln lät stänga detta ställe, arresterade egaren, under förevändning, att han var falsk myntare, och bemäktigade sig under busvisitationen böneskriften. Så snart grekerna fått veta detta, samlade de sig till ett antal af 2000 personer utanfor konsulathotellet och fordrade, att fången skulle utsläppas; då konsuln vägrade detta, började de skrida till handgripligbeter. Militären uppbådades och sprängde massan med ett bajonettangrepp. Dermed var upproret slut för ögonblicket; men man fruktar, att det ånyo skall uppblossa och då taga form af ett religionskrig, och om de 50,000 grekerne, som äro turkiska undersåter, förena sig med de 4000 i Smyrna bosatta fria Hellenerna, kan saken få ett betänkligt utseende. Grekernas religionsfanatism och medfödda hat till turkarne göra, att de med glädje skulle se, det Österrike och Ryssland anfölle Porten. När det ångfartyg, på hvilket ryske gesandten, furst Radzivill, var ombord, passerade förbi Therapia, var byns hela grekiska befolkning församlad på stranden och man hörde öfverallt det triumferande ropet: Snart få vi höra messan sjungas i Sophiakyrkan (ett af grekiska kejsarinnan Sopbia bygdt tempel i Konstantinopel, hvilket, då turkarne eröfrade denna stad, förvandlades till en mosk6.) Ryssland, som alltid är framme och fiskar i grumligt vatten, har sina agenter ute, som underblåsa hatet mellan greker och turkar. JONISKA ÖARNE. Lugnet är nu fullständigt återstäldt på Kephalonia. Den engelske lordguvernören har handlat som om han varit österrikisk general. Alla upproriska, som gripits med vapen i hand, blefvo genast, utan dom och ransakning, skjutna; de minst skyldige fingo prygel, fastsmiddes vid galererna eller kastades i fängelse. Upproret är undertryckt, men befolkningens missnöje kan icke undertryckas och det torde vid första gynnande tillfälle gifva sig luft i ett nytt uppror. Medan lord Palmerstons minister i sina diplomatiska noter uttrycker de mest frisinnade åsigter, håller den de joniska öarne under ett jernok. Garnisonen, som består af 2000 man, kommer att förstärkes, emedan man befarar oroligheter till vintern. För öfrigt har man utbredt det rykte, att ryskt guld framkallat upproret, men detta är mindre troligt. Det är grekerna, de grekiska sympatierna, den engelska despotismen och befolkningens usla tillstånd, som det med mera san nolikhet kan tillskrifvas. Hvad detta sistnämnda — befolkningens usla tillstånd — beträffar, kan man knappt göra sig en föreställning om detsamma. Utvandringarne fortfara och tilltaga beständigt; Ithaka, som för kort tid sedan hade 8000 innevånare, har nu blott 6000. NEAPEL. Neapolitanska tidningar meddela, att den helige Januarius, med anledning af påfvens närvaro i Neapel, varit nog nådig att göra det underverk, som annars endast eger rum på hans årliga fest. Helgonets blod, som stelnadt förvaras i en flaska, antar nemligen en flytande form, då det bäres omkring i den procession, som årligen hålles till Januarii ära. När påfven inträdde i kyrkan, för att knäböja och bedja på helgonets graf, förnyades underverket. Det enda, vi vid hela denna sak finna underligt, är, att folket ännu låter lura sig af detta taskspeleri. Då franske generalen Championnet eröfrat Neapel, ville helgonets blod icke flyta på dess festdag. Folket