Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1849, sida 2

Det länge af honom sökta tillfället att få tala med Feszi utan vittnen, erbjöd sig nu. Han bad honom att följa sig på sitt rum. Dit ankomne, började baronen omtala, huru han redan sedan en längre tid med beklagande och innerligt deltagande varseblifvit Philos tyranniska uppförande mot Feszi, till hvilket den förre i synnerhet hade gjort sig skyldig genom det oförtjenta straff, till hvilket han dömt Feszi; han begrep icke, huru Feszi kunde uthärda i en sådan mans tjenst; om han vore sinnad att lemna den, så skulle han blott vända sig till honom, baronen; han skulle då antingen taga Feszi i sin tjenst eller rekommendera honom åt sina vänner. I sanning, min vän! slöt han ändtligen, yden misshandling, som du har utstått, har väckt mitt innerligaste deltagande; mitt hjerta uppröres vid tanken derpå, och, om du icke försmår mitt beskydd, så vare det härmed dig vänligen erbjudet. Genom denna inledning sökte baronen att göra Feszi öppenhjertig. Men hans vederpart var för slug, för att icke genomskåda honom. Han ställde sig, som hade han — hvilket verkligen också var fallet — ingen orsak att klaga öfver sin herre. (Forts.)