Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1849, sida 2

omsvep frambölles, och taga derför sin tillflykt till vanliga förvrängningar och tillägg: generalen skall t. ex., enligt tidningen Norddeutsche freie Presse af den 6:te Oktober, endast med anledning af denna sak hafva rest från Flensburg till Aabenraa och der hafva gifvit befallning, att hvarje borgare, som deltog i demonstrationen, skulle gripas, föras till rådhuset och der genompryglas med hasselkäppar o. 8. v. Intet af allt detta är sannt. Generalen befann sig på en inspektionsresa i Aabenraa, då han fick underrättelse om att en del af stadens innevånare på ofvannämnda sätt ville lägga i dagen sitt missnöje med kapt. Moltke. Af denna anledning lät ban kalla borgmistare Schow till sig och föreställde honom att ban icke ville veta af dylika uppträdan. Borgmästaren tycktes imellertid vid detta tillfälle icke bafva lust att sörja för polisens handhafvande, och generalen ålade derför kommendanten vaka öfver lugnets och ordningens upprätthållande på gatorna och i nödfall med allvarliga medel skingra orostiftarne. Att gripa och prygla borgarne på rådhuset bar, vi upprepa det, aldrig någon order blifvit gifven, hvilket för öfrigt enhvar, som känner generalens humana och opartiska karakter, genast skulle hafva funnit. Att imellertid ett parti, som vant sig vid alla slags terroristiska åtgärder för att undertrycka olika tänkande och som nu på hvarje sätt söker motverka införandet af ett lagligt och ordnadt tillstånd i hertigdömet Slesvig, är uppbragt öfver de hinder, det finner norr om demarkationslinien i de kongl. svensknorrska truppernas neutrala hållning och omsorg för lugnets upprätthållande, är icke att undra på, och endast dernti må orsaken sökas till de häti sska smädelser, hvarmed partiets organer börjat öfverhopa dessa truppers ädle anförare. I anledning af det nu således ogrundadt befunna ryktet, att generalmajor Malmborg hotat innevånarne i Aabenraa, med prygel, bade de slesvigholsteinskt sinnade i denna stad, innan detta rykte ännu var vederlagdt, uppsatt följande skrifvelse, undertecknad af 98 personer. Det kan visst icke nekas, att tonen i densamma är oförskämd och närgående, men å en annan sida måste hvarje opartisk medgifva, att detta åtminstone något bör ursäktas af omständigheterna. På det tomma och fullkomligt ogrundade rykte, som kommit till era öron, att nemligen härvarande borgerskap hade för afsigt att bringa den oss af Flensburgska trekommissionen med våld oktrojerade postmästaren en kattmusik, har ni, herr general, skyndat hit och i borgmästare Schovs närvaro gifvit den hittills verkligt neutrale kommendanten i staden befallning att låta arrestera och utan omständigheter med käppar prygla alla deltagare i den eventuella kattmusiI ken. Ni är en främling i vårt land samt af er sänd till lugnets upprätthållande (art. XI i herre och herrskare, det svenska majestätet, hitvapenstilleståndskonventionen af d. 10 Juli detta år). Lugnet skall dock, enligt art. X, upprätt hållas genom landets regerande i öfverensstämmelse med de bestående lagarne. Men nu kunna vi, herr general, som genom ert uppförande hos oss visat er vara alldeles obekant med härvarande förhållanden, till er upplysning gifva er den tillförlitliga underrättelse, att tillochmed på den tid, då det danska oket hvilade på oss, ingen borgare i en slesvigholsteinsk stad hvarken de facto eller de jure varit underkastad käppregimentet. Vi måste till sanningens ära tillstå, att icke en gång vår dödsfiende, dansken, då han ännu herrskade öfver oss, vanärat sig sjelf så, att han hotade fredliga borgare, som man ännu ingenting kunde förebrå, med prygel. Ni, herr general, öfverstkommenderande för så kallade neutrala trupper, har förvärfvat er den sorgliga ryktbarhet att hafva öfverträffat danskarne i något, som vi, simpla borgare, icke förstå att beteckna med något annat uttryck än rähet. Vi känna er hvarken såsom menniska eller militär; ni är för oss en alldeles obekant storhet; vi veta icke, om ni förvärfvat era epåletter i gamaschetjenst, i förmaket eller på valplatsen; men det veta vi, att det icke behöfs stort mod, för att spela en sådan roll mot värnlösa borgare, i I