Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1849, sida 1

Jag är din, ropade jag i det jag räckte Tzarko handen. Ett högt jubel blef svaret derpå. Jag följde med honom, men kände snart en djup ånger öfver det steg, jag tagit, när jag närmare lärde känna Tzarko. Mig hade olycka och förföljelse gjort till röfvare, honom fängslade girighet, samt böjelse för grymhet och öfverflöd vid hans brottsliga handtverk; hån blef min lön, när jag vågade att uttrycka min afsky för hans skändliga lefnadssätt. Jag var tvungen att undertrycka de känslor, som bemäktigade sig mig, vid det, som jag dagligen såg, och jag beslöt att så snart som möjligt lemna bandet. Men detta var likväl icke så lätt; ty genom de föreställningar som jag vid flera tillfällen gjort Tzarko öfver hans förfarande, väckte jag hans misstanka och han lät noga bevaka mina steg. Tre tåg har jag gjort med honom; det sista var det, som hade ert bortförande till ändamål. Slumpen förrådde för mig ert namn, och ni kan tänka er, af hvilka känslor jag blef gripen, när jag i er upptäckte min syster. Ni har ingen skuld i er fars förbrytelse; den bild af er, som Faskul målade för mig, var mig i liflig åtanka. Räddad måste hon blifva, tänkte jag, och heldre stöter jag dolken i hennes bröst, än att bofven får vanära henne.I Lyckan gynnade mitt företag. Ni är fri —