Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1849, sida 2

Dagen gick till ända, och natten inbröt, utan att något vidare tilldrog sig. Emot midnatten öppnades dörren till mitt rum, och min värd inträdde med orden: Jag måste välja midnatten, för att besöka er: på en annan tid kunde jag ej våga det. I dag hafva vi haft en svår dag. Jag hade icke tänkt, att man skulle drifva saken så långt; dock är faran nu till största delen öfverstånden. Vakten genomströfvar den närbelägna skogen, men jag tror icke, att den ännu en gång skall återvända hit. Emellertid är ännu alltid den största försigtighet af nöden. Jag tackade den oförskräckte mannen för den uppoffrande trohet, som han bevisat mig, och sade honom, att jag öfverlemnade mig helt och hållet i hans händer. Bekymrad för den gode Faskuls öde, om hvilken jag ännu alltid fruktade, att han skulle dragas till ansvar för min flykt, frågade jag min värd om han ingenting erfarit derom. Visserligen, svarade han, ,voro mina bekymmer för honom icke mindre, än era tyckas vara. Men, enligt de underrättelser, som jag erhällit om honom, har er flykt icke väckt någon misstanka mot honom; ingen tilltror honom delaktighet i den.Gud vare tack!, inföll jag. Er underrättelse gläder mig på det högsta; ty tanken att