Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1849, sida 2

också draga ännu en annan med i min olycka, plågade mig ouppbörligt. Min värd tillbragte ännu ungefär ea timme hos mig, under samtal om min framtid. Denna gång lemnade han mig lifsmedel för flera dagar, och först efter dessas förlopp återsåg jag honom. Han berättade då, att de efter mig utsände ströfvarne inställt sina efterspaningar, och att trakten nu vore fullkomligt säker. Men han kunde först dagen derpå erhålla de kläder, som jag måste påtaga mig. Följande dygnet vid samma tid skulle han lemna mig dem. Nästa natt gaf han mig den bestämda drägten, hvilken jag genast utbytte mot min uniform, som jag ända hitintills burit. Under tacksamhetsbetygelser tog jag afsked och anträdde den mig betecknade vägen till turkiska området, der först jag kunde anse mig fullkomligt säker mot vidare förföljelse. Jag kom lyckligt till gränsen, och ungefär fem dagar efter det jag anträdt min vandring, anlände jag till en wallakisk by på gränsen af Siebenbärgen, vid pass en mil från Tasmana, der jag beslöt hvila öfver natten. På det värdshus, der jag inträdde, infanno sig straxt efter mig trenne andra gäster, hvilka snart, utan att i början bry sig mycket om mig, blefvo ganska högljudda. (Forts.) AAAAAQA ——