— — förmärka, att den gode gubben hade något på bjertat, som han ville meddela mig. Slutligen sade han: -jag bedrager mig icke — ni lär vara son af den sköna Konstantia, den älskliga dottern af vår förträfflige prest, hvars minne aldrig skall slockna i mitt tacksamma hjerta.Öfverraskad betraktade jag honom och frågade huru han kunde gissa till detta. vNi kan icke neka dertilly sade han. Ni är er sköna moders lefvande afbild. Huru ofta har jag icke gungat det älskvärda barnet på mina knän! Med hvilken fröjd såg jag det icke uppvexa till en blomstrande jungfru! Kort efter sin faders död försvann hon plötsligt. Det hette, att hon begifvit sig till slägtingar i Tyskland; men jag anade något ondt. Grefvens täta besök i prestgården hade alstrat elaka rykten; jag kände hans lefnadssätt och den grymhet, hvarmed han förföljde offren för sin passion och uppfylldes af rädda aningar. Jag efterforskade henne, utan att akta den fara, för hvilken jag blottställde mig derigenom; ty hade grefven fått kunskap om det deltagande, jag hyste för er mor, skulle han ofelbart hafva uppoffrat mig åt sin vrede, såsom det för icke längesedan skedde med en min tjenstkamrat, som tagit mått och steg till fördel för en sin väns, nyss af grefven förförda dotter. Mina bemö