lachrissonska affären och Svenska pressen. (Fortsättn. fr. N:o 237.) Najaden d. 6 Oktober. Äfven general Arbins i Post-Tidningen för d. 28 Sept. införda förklaring har af oss redan varit omnämnd; men vi böra återkomma äfven till den, helst den, långt ifrån att förklara, gör såtskilligt ännu dunklare. General A. börjar med att anse kapten 2. hafva gjort sig skyldig till ett förut oerhördt missbruk af ett förtroende, som ej kunde hafva sin grund i annat än personlig välvilja å general (Ats sida. — Om beskaffenheten af detta missbrukv under för handen varande omständigheter hafva vi tillräckligen uttalat vår, icke rubbade öfvertygelse. — General A. har dock icke velat följa Z. på denna bana, af 2:ne skäl, dels emedan A. var Z:s högste förman, och striden , på detta fält således vopassande, och dels emedan side hållna samtalen utgjort enskilda, i vänskaplig afsigt mellan fyra ögon lemnade meddelanden, hvilka icke ens i sin verkliga och sanna skepnad I voro ämnade eller egnade sig för offentligheten, sisynnerhet som deri ingingo åtskilliga yttranden både om och utaf andra personer. Det förra skälet har väl nu försvunnit, men det sednare anser general A. qvarstå med oförminskad kraft.Det är endast grefve Löwenhielms tillkännagifvande, general A. anser påkalla en förklaring, äfven å A:s sida, hvilken, såsom vi nämnt, innehåller, att yttrandena icke voro sådane, som kapten Z. anfört dem, samt att general Å., på begåran af general L., som ensam varit berättigad af mig (A.) äska upplysningar om dessa yttrandens verkliga beskaffenhet, icke undandragit sig att meddela honom en sådan upplysning. — Vidare innehåller förklaringen, som vi äfven nämnt, endast en antydan, att Z:s framställning vore vi flera delar oriktig och vanställd; samt slutligen, att, oaktadt Z:s förnyade proklamation, vid Gud och sitt samvete, om uppgifternes riktighet, har aldrig något förslag, upptagande Z. till batterichef, från regementschefen till generalfälttygmästaren ingått, och således ej eller någon förändring deraf, på den sednares befallning, kunnat komma i fråga. Denna förklaring gör, som allt i denna affär, ett högst obehagligt intryck. Den är icke öppen och ärlig, och gifver blott anledning till nya anmärkningar. Det är icke möjligt att antaga annat, än att Z:s berättelse i alla de väsendtligaste delarne är sann; ty i annat fall hade den ganska säkert blifvit på annat sätt motsagd och vederlagd. Det är således ett lumpet krypskytteri, om general A. hakar sig fast vid något ord, och på grund deraf framkastar, att berättelsen är felaktig. Och hvad är det för en falsk eller låtsad grannlagenhet, som nu mera, sedan saken redan är i allmänbetens händer, afhåller general A. från att framlägga sanningen? Jo vi samtalen ingingo yttranden både om och utaf andre personer. Men begriper då icke general A., att desse andre personer nu mera komprometteras än värre just genom denna tystnad från general A:s sida? Vi upprepa det: antingen är, AAAnnngngnnnn a I I