ren. När den simple soldaten är sådan, är det naturligt, att hans förman, som under lika förhållanden innehar sin plats, icke kan vara någon utmärkt sjöofficer. Ehuru marinen har flera företräden framför landthären, och sjöofficeraren, om han vill transporteras till den stående hären, stiger en eller två grader i rang, är bristen på skickliga sjöofficerare ganska känbar; det felas enthusiasm och kärlek för yrket och dessa känslor kunna icke finnas hos andra än fria män; de äro plantor, som icke trifvas i despotismens kalla jordmån. Kejsaren eller någon minister utnämna ofta unga män till sjöofficerare, utan att ens tänka på att rådfråga deras eget tycke. Ått en menniska, som användes till annat, än hvartill hon känner sig vara bestämd, icke kan blifva duglig i ett sådant påtvingadt yrke, är en erkänd sak öfverallt, utom i Ryssland, der den sats tyckes vara gällande, att menniskan är född till allt, hvad de maktegande önska, vare sig till embetsman, soldat eller lifegen. (Forts.)