vIIIII) NV PA 4729 BETT VR OT så föreskrifver den traktat, det åberopat, blott den pligt att ställa flyktingarne under uppsigt. Det är således blott på den starkares rätt, som Österrike och Ryssland stödja sig, för att tvinga Turkiet till en handling, som skulle vanära det. I en skrifvelse från Konstantinopel till Times försäkras, att såväl Scheich-el-Islam (presterskapets öfverhufvud) som äfven de skriftlärdes och lagklokes korps gifvit sultanen den förklaring, att religionen förbjuder flyktingarnes utlefverering. Wien. Zeit. meddelar, att furst Radziwill, Rysslands utomordentliga sändebud i Turkiet, lemnat Konstantinopel, utan att hafva haft afskedsaudiens hos sultanen, samt att ryska beskickningen afbrutit all förbindelse med Porten, men ännu befann sig i Konstantinopel. — Samma blad berättar, att en del af österrikiska flottan förljudes skola gå till Dardanellerne. Imellertid berättar ett blad i Triest, att en engelsk flotta på 6 linieskepp och 3 fregatter gått till ankars i Triests hamn den 24 Sept. och att det heter, att den likaledes skall gå till Dardanellerne. Äfven förljudes franska gesandten general Aupick hafva af sin regering begärt, att en fransk flotta skall begifva sig till Dardanellerne, ehuru det är mindre troligt, att Frankrike kommer att företaga några demonstrationer emot Ryssland. Också är det intet tvifvel underkastadt, att det är hufvudsakligen engelske gesandten Sir Stratford Canning, som uppmuntrat Porten till dess fasta, värdiga hållning. Hamb. Cor. förmäler, efter en till Berlin från hanseatiska konsuln i Konstantinopel ingången skrifvelse af den 21 Sept., att både österrikiska och ryska gesandten — hrr Stärmer och Titow — lemnat Konstantinopel. BörsenhallesWienerkorrespondent skrifver under den 3 dennes, att man i Wien var allmänt af den tanken, att Porten slutligen skall gifva efter för Rysslands och Österrikes fordringar, men att under tiden flyktingarne skola erbållit tillfälle att lemna Turkiet och undankomma sina förföljare. I dag har kommit oss tillhanda utländsk post med tidningar från Köpenhamn till den 8:de, från Hamburg till den 6:te dennes och från Paris till den 4:de dennes. Underrättelserna från London af den 4:de dennes låta mera fredligt med afseende på tvisten emellan Turkiet och Ryssland jemte dess vassal Österrike. Man kände visserligen ännu icke till utgången af eng. ministerrådets förhandlingar, men bekymren för ett krig hafva aftagit betydligt. Den ministeriella Globe yttrar härom: Fruktan för att denna strid skulle leda till ett allmänt krig är öfverdrifven. Äfven Morning Chronicle berättar från Konstantinopel, att saken snart skall blifva bilagd. Man tror i London, att flyktingarne skola begifva sig till England och saken dermed vara afgjord. Äfven från Wien heter det, att ett krig med Turkiet för ögonblicket icke är tänkbart. Dock finnas äfven andra notiser, hvilka skildra en brytning som oundviklig. Preussiske utrikesministern har nu i andra preussiska kammaren besvarat Beckeraths interpellationer i tyska frågan. Ministern förklarade, att underhandlingarne med Österrike om den nya centralmakten ännu icke voro slutade, hvadan han förbehöll sig att framdeles återkomma till desamma. Preussen vill orubbligen vidblifva grundvalarne för traktaten af den 26:te Maj; regeringen var sysselsatt med utarbetandet af en riksdagsordning för de till preussiska förbundet hörande staters riksförsamling, och tänkte att oförtöfvadt sammankalla densamma, Det utskott inom franska nationalförsamlingen, hvilket skall handlägga romerska frågan, har valt Mole till president och Beugnot till sekreterare. Sinnesstämningen i utskottet synes icke vara gynnsam för presidentens bref och de deri uttalade principer. Emellertid har Molg, oaktadt han menar, att man icke är berättigad att föreskrifva påfven några vilkor, uttalat sig för, att ockupationen skall fortfara tills vidare; hvaremot Thiers, som äfven blifvit invald i utskottet, fordrat, att trupperne ögonblickligen kallas tillbaka, och finner påfvens manifest ialla hänseenden tillfredsställande. En tvist har yppat sig emellan republikerne Frankrike och Förenta Staterna. Franska gesandten i Washington, major Poussin, har i en mycket förnärmande ton fordrat ersättning för den skada franska handlande lidit vid belägringen af Vera Cruz, och då amerikanska regeringen häröfver beklagat sig för den franska, bar den sednare bifallit sin agents handlingssätt. Förenta Staternes regering har derefter tillställt Poussin hans pass. Engelska bladet Globe menar likväl, att denna tvist icke kommer att hafva några allvarliga följder. För öfrigt förmäla de sednaste notiserna från Paris, att franska regeringen, redan innan den kunnat bekomma under— Å —