— — —— ————— Jag hade blott inträngt ett stycke i den, när jag bland träden blef varse en man i rik jagtdrägt, med hirschfängare vid sidan och bössan i handen; han hade ansigtet vändt från mig. Börsen, eller lifvet! ropade jag till honom med framsträckt terzerol, när jag närmat mig honom på ett par stegs afstånd. Raskt vände han sig om och slog vapnet från mig; jag ryckte hans ur handen och bortkastade det; beslutsamt drog han då jagtknifven men i det ögonblick han ville stöta den i mig, snafvade han mot en trädrot, och jagtknifven föll ur hans hand; han ville upptaga den, fattade den vid klingan, snafvade återigen och störtade till jorden, genomborrad af sitt eget mot bröstet rigtade stål. Allt detta var några ögonblicks verk. Jag hade icke haft tid att se min motståndare i ögat. Först, när han låg framför mig i sitt blod, såg jag hans anletsdrag; jag forskade nogare i dem — jag besinnade mig — hvilken upptäckt! han, som låg framför mig, simmande i sitt blod, var min mors bödel, min far; ty att de båda voro förenade i en person kunde jag icke betvifla, efter de meddelanden, min moder gjort mig. (Forts.) fa a EA