A (U4qxj — — — — —— stamma några knappt begripliga ord; mitt vilda, förstöra utseende var icke egnadt att förbättra detta illstånd. Hfd kommer åt dig, min son? frågade hon, fästanle sina slocknande ögon på mig, förtviflan mlar sig i dina blickar.Mder! ropade jag, ,måtte Gud förbarma sig åver er! Af menniskor har ni intet mer att bopps; förgäfves bar jag anropat deras medlidand; — med förakt och hån har man svarat mig? D Gud! ropade hon och sjönk tillbaka på sittusla läger. ded ansigtet doldt i bänderna, satt jag midtemt henne i stum förtviflan. En tanke uppsteg bo mig — jag bemödade mig att undertrycka dd, men förgäfves — ännu en blick på min dende mor, och mitt beslut var fattadt. Ha! ropade jag, huru kan jag tveka ännu et ögonblick? — Våld skall förskaffa, hvad genniskors hårdhet nekat mig.Hastigt stack jag handen i bröstfickan, för att örsäkra mig, om jag egde verktyg till utförant af min plan. Det var en terzerol, som jag edtagit på resan och gömt i min ryttarekollett: en befann sig på sin plats. Fort!i tänkte jag, innan det blir försent ag störtade ur kojan in i skogen, som låg på inga afstånd derifrån.