med den rysliga tanken att se din hand befläckad med din fars blod, och låt mig taga med mig på andra sidan grafven den tro, att din döende mors bon ej varit fruktlös. Men jag blir så svag — en droppe vin, för att läska den smäktande tungan! — Skynda, min son! innan din mor försmåktar — jag har ingenting åtit sedan i går. vHvar är vin, hvar? ropade jag i den största ångest, kringfamlande i den mörka kojan. Ackl sade min mor med en röst, som knappt mer var hörbar af svaghet, här finner du intet. Hemta det på byns värdshus, samt äfven något mat, Jag störtade ut genom dörren och kom andlös till krogen. Gif mig vin, gif mig genast vin I ropade jag vid mitt inträde. Värden, öfverraskad häraf, såg försmädligt på mig och sade: , hå, hå! det är ju ingen brådska heller — har herrn pengar ?Den lilla summa, jag hade, när jag lemnade regementet, var förtärd. Värdens fråga gjorde mig nästan ursinnig. Skurk! skrek jag och fattade honom vid bröstet, hit med vin! — Det är fråga om en menniskas lif, om min mors lif.Värden darrade af förskräckelse och ropade på hjelp; inom få ögonblick var stugan uppfylld