II:r pastor And. OL Uertzmans föredrag uti reformsällskapet i Linköping den I:ste Oktober 1849. Mine herrar! De åsigter, herr doktorn och kyrkoherden Bergman uttalade vid Örebromötet, och som helt och hållet ligga till grund för det af reformsällskapernas deputerade der uppgjorda förslag till en förbättrad folkrepresentation inom vårt kära fädernesland, äro alltför närrörande, för att ej finna gensvar i hvarje hjerta, der christendomens ande fått utöfva sitt pånyttfödande och helgande inflytande. I egenskap af christlig prest kan jag ej annat än fröjda mig deröfver, att representations-frågan om än blott i förslag, blifvit bragt till en så nära öfverensstämmelse med christendomen, att åt dennas verksamhet blifvit lemnadt ett behörigt utrymme att folken i allmänhet och det Svenska i synnerhet, under kampen för ett förbättradt samhällsskick, velat bygga sin lagstiftning på den fasta grunden af christlig frihet, jemlikhet och brödraskap. I själ och hjerta är jag förvissad, att den byggnad, som på denna grund uppföres, är den enda, som, under alla brytningar, står fast och kan skänka trygghet både åt regering och folk, att Christi lära, genom den rigtning den gifver hela vårt lif, är det enda tillförlitliga rättesnöret för alla menskliga förbållanden. Religionen är i skönaste mening nyttig till allt. Den är ljuset i all bildning, den är roten i all förädling. Religionen lefver ej, om den ej lefver i menniskans verldsliga kunskap, hemlif och politik. För den religiösa menniskan måste i allt verkningarnas och orsakernas grundorsak, naturoch tankelagarnas lefvande genetiska grundlag — heta Gud. Hon kan ej i naturoch verldshändelserna se ett sammanhang och fortgående lif, utan att i dem se Gud uppenbarad — hon kan ej tänka sig lagarna för mätningen af tid och rum, för natur-krafterna och den chemiska processen, framförallt, för utvecklingen af borgerligt samhälle, af stat, såsom en högre, en själarnas organism, utan att deri se särskilda lifsyttringar af det väsende, i hvilket allt lefver, röres och hafver sin varelse. Religionen är den substans, af hvilken all vetenskap och all sedlighet, all lagstiftning, politik och industri, äro modifikationer, särskilda tillämpningar. Sann religion vinnes endast derigenom, att vi lära oss att i verldshistorien, i samhällsbegreppen och natur-krafterna söka och finna samma Gud, som i Bibeln och Catechesen. Dessa sanningar, som först christendomen lärer oss att rätt inse och erkänna, synas mig hafva förelegat det allmänna reformmötet i Örebro och ligga till grund för dess förslag till en förbättrad folkrepresentation i vårt land — ett förslag, som är förtjent af och äfven vunnit sympathier bland talrika reformvänner å min hemort, hvilka derföre önska all framgång åt detsamma, delande med mig den öfvertygelsen, att är detta verk och råd af menniskor, så varder det om intet, men är det af Gud, kan ingen slå det neder — och att, om än tiden, för realiserandet af detsammas grunder icke torde vara inne, det är bättre att afbida tiden än att antaga regeROR —