Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1849, sida 2

Detta vederbörandes eller deras villige tjensteandars försök, genom insändaren i Äftonposten, att blanda bort korten, för att gifva saken en ny vändning och bortleda den från det politiska gebitet, der den står, in på det rent militära, hvarest man förmodligen trott det blifva lättare, att för den med taktikens alla finter obekanta allmänheten dölja den begångna orättvisan, har således, huru listigt planen än var anlagd, haft det missödet, att, såsom hvarje på osanningar och stämplingar grundad spekulation förtjenar, helt och hållet misslyckas. H:r Z. har genom sin förestående tjensteförteckning visat, det han som artilleriofficer deltagit i nästan alla de olika brancher af tjensteutöfning, som tillkomma en sådan. — Tjenstgöringen inom garnizon, så väl i Götheborg som på fästningar, exercisen med både fältoch fästnings-artilleriet, samt göromålen inom militärverkens expeditioner har han visat sig kapabel att bestrida, och det på sådant sätt, att han af den förra, sann militärisk duglighet uppfattande och värderande, regimen blifvit hedrad med utmärkelserna att förordnas till generalstabsofficer, och, såsom löjtnant vid reg:tet, befordras till kapten i armken. Hvilken tjenstgöring har då hr Z. undandragit sig? — A andra sidan, hvilka storverk har väl hr Sch. utfört? Kan man icke om honom med mera skäl säga, att han undandragit sig den fatiganta tjenstgöringen, till kamraters förfång, då han på 14 år icke deltagit hvarken i garnizonstjenstgöring eller efter sin tour i fästningskommenderingar? — En så stor och tillika dum oärlighet i resonnemang, som den insändaren i Aftonposten ådagalagt, genom ett afsigtligt förtigande häraf, kan i oförsynthet endast jemföras med lågheten af hans sanningslösa insinuation om hr Z:s sjukrapport. — Allt detta i förening med de befordringsgrunder, efter hvilka batterichefsbeställningarne i sednare tider vid samma reg:te blifvit besatte, lägger ännu tydligare i dagern, att hr Z. lidit en grym och oförsvarlig orättvisa. — Dessutom, om det varit med sanningen öfverensstimmande, att hr Z. brast i militärisk duglighet, hvilket naturligtvis öfverste Heyl, under hvars ögon han dagligen tjenstgjort den sednare tiden, bordt bättre kunna bedöma, än general v. Arbin, som endast vid högst få tillfällen härpå kunde haft prof, eller om man ens med sken af sanning kunnat begagna en sådan förevändning, så hade väl, då problemets positi