Lugna dig, min älskade! inföll Eberhardine, den arma skulle dött, om jag icke antagit mig henne. Gud skall löna oss derför. Den oemotståndliga trollkraft, som låg i den ljufva ton, hvarmed den kärleksfulla qvinnan svarade honom, förfelade icke sin verkan till och med på denne råa vilde. Han mumlade blott några obegripliga ord för sig sjelf och begaf sig till sängs. Till min och hans hustrus lycka var han sällan hemma; hans göromål höllo honom ofta flera veckor ute. Denna tid förflöt ganska angenämt för oss, och med hvarje dag upptäckte jag nya egenskaper hos den ädla qvinnan, som blott tycktes lefva för mig. Några dagar efter min ankomst meddelade hon mig en underrättelse, hvilken försatte mitt hjerta i den lifligaste rörelse, emedan den öppnade för mig utsigten på en fröjd, som jag längesedan afsagt mig. Ungefär två år efter mitt bortförande ur skogvaktareboningen, sade hon, hade en främling kommit dit, som dröjt der en längre tid, och flera gånger mycket angeläget och hemligt samtalade med hennes farfar. Tillfälligheten förde henne till ett ställe, der hon obemärkt kunde åhöra ett samtal emellan dem. Hennes nyfikenhet väcktes, när hon hörde mig nämnas och genast derpå förnam af främlingens mun, att mitt