— — 7 p72——r—— — mig i min kammare, för att låta mig veta att han fått i uppdrag att släppa mig lös, om jag med ed förbunde mig, att iakttaga en evig tystnad beträffande allt, som föregått mellan mig och grefven, och derjemte lofvade att aldrig återvända till Ungern; i detta fall skulle man föra mig till Hermannstadt, der det skulle blifva sörjdt för mitt lifsuppehälle. Förhoppningen att göra min rätt gällande hade jag längesedan uppgifvit, och tanken att åter få umgås med förnuftiga varelser var för mycket lockande, för att jag icke beredvilligt skulle hafva ingått på förslaget. Efter en kort öfverläggning förklarade jag mig beredd att uppfylla den mig ålagda förbindelsen och afgick, några dagar derefter, i sällskap med en af betjeningen vid inrättningen, till Hermannstadt, som ligger ungefär halfannan dagsresas afstånd från min förra vistelseort. Man förde mig till en gammal, barnlös enka, hos hvilken min vistelse var temligen dräglig, så länge den för mitt underhåll bestämda årliga summan betaltes henne. Men plötsligen upphörde detta; det handelshus, af hvilket hon emottog penningarne, förklarade sig icke vidare kunna lemna några betalningar, emedan det af sin korrespondent var anvisadt att inställa desamma. (Forts.) A U O OR O OR O OG RO ÖR RR RR TRI