Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1849, sida 2

—— — ———————————7 För ögonblicket var jag alltså fri från den öraktlige. Ehuru jag med förskräckelse tänkte på hans återkomst, kände jag mig dock lugnare, än hitintills. Jag sattade planer för framtiden och bemödade mig att förjaga den pinande ängest, som grep mig vid tanken på min belägenhet. genom att förespegla mig förhoppningar om att genom flygt kunna rädda mig ur mitt elände. Skogvaktaren och hans hustru tycktes föga bry sig om mig; de voro ordkarga och frånstötande. Då jag tillbragt någon tid hos dem, tyckte jag mig emellertid finna, att deras uppförande mindre var en följd af känslolöshet, utan fastmera af en blind lydnad för grefvens besallningar. Härpå byggde jag någon förhoppning. Min okunnighet i landets språk hindrade mig för öfrigt från ett muntligt umgänge med dem; och vi kunde blott genom tecken göra oss begripliga, tilldess, några dagar efter min ankomst, en dotterdotter af dem ankom till vår ensliga boning. Hon hade blifvit uppfostrad i Pressburg och talade tyska ganska väl, hvilket språk jag äfven förstod; min far var af tysk härkomst och hade lärt mig sitt modersmål. Den ankomna var en mild, godsinnad flicka vid tolf till tretton års ålder. Umgänget med henne verkade högst välgörande på mig. (Forts.) — ————