Jag genomskädade bosven fullkomligt; men jag var i hans våld, och klokheten bjöd mig att gifva efter för honom. Dessutom var jag icke mästarinna nog i förställningskonsten, för att kunna helt och hållet dölja de känslor, som hans anblick och hans ord väckte hos mig; han gissade dem och fortfor i samma ton: I anseende till den höga nåd och den vålvilja, hvarmed herr grefven täckes ära mig, hade jag kanske kunnat förmå honom att entlediga mig från ett uppdrag, som är mitt bjerta så motbjudande; men jag fruktade, att berr grefven kunde hafva utnämnt till er följeslagare en annan, som tänker mindre ädelt om er, och som ej är tillgifven er af hela sin själ, såsom jag; och blott för att förekomma detta och för att vara säker derom, att ni oskadad ankommer till er bestämmelseort, öfvertog jag det smärtande uppdraget att ledsaga er.Hvarthän skall man föra mig? frågade jag min bödel med darrande röst. Jag är af herr grefven anbefalld att ej nämna er bestämmelseort förr, än vid vår ankomst dit.Ligger den långt härifrån?morgon hoppas jag att vi skola anlända dit. På min begäran väntade han så länge, att jag kunde förse mig med nödvändigt linne och nå