Förlat, min nådiga! svarade han, vi äro ännu på en full dagsresas afstånd derifrån. Jag såg mig tvungen af vissa orsaker att taga en lång omväg, och ert välbefinnande är mig alltför dyrbart, för att jag skulle oafbrutet fortSsätta resan. Jag ber, stig ur! Ni skall bli väl emottagen I härstädes; värdfolket är mig bekant.En medelålders qvinna, hvars yttre var egnadt till ingenting mindre, än att ingifva förtroende, kom ut med ett ljus i handen, sedan jag icke utan motstånd lemnat vagnen, och lyste mig uppför en smal trappa in in i en liten, men temligen snygg kammare, i hvilken jag skulle hvila 1 3 öfver natten. Min följeslagare visade sig utomordentligt beställsam och omsorgsfull om mig. Jag undanbad mig hans tjenster, men han lät icke störa sig derutaf, utan yrkade enträget, att jag skulle förtära något, innan jag gick till sängs. Jag försäkrade honom att jag ej behöfde något annat, än hvila. Ungefär en timma efter vår ankomst, under hvilken han icke vikit från min sida, visade sig värdinnan och framsatte supeen, som jag förgäfves hade afslagit. Min följeslagare tvang mig sitta ned vid bordet; jag gaf slutligen efter, men förtärde ganska litet. Han tog sin plats bredvid mig, och jag kunde tydligen bemärka på honom, att han hade i sin