Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 oktober 1849, sida 2

dödsorsaken. Grefven var hans mördare; detta var säkert. Min ärevördige faders fläcklösa vandel, det höga anseende, hvaruti han stod hos sin församling och sina embetsbröder, skulle gifvit honom såsom vittne en obetingad trovärdighet. Han var den ende, som kunde betyga rättmätigheten af mitt äktenskap; för att utföra det vofstycke, man hade i sinnet mot mig, måste han alltså röjas ur vägen. Med mig, den öfvergifna, trodde sig giftblandaren hafva lätt spel, om han en gång skulle ledsna vid mig. I den grufliga ångest och förtviflan, hvari jag befann mig, var jag nära att göra slut på min eländiga tillvaro. Men känslan af att jag skulle blifva moder, och de grundsatser, som min fader inplantat hos mig, gåfvo mig mod att bära lifvet. Några förskräckliga dagar förflöto i detta tillstånd, när en morgon min tjenstflicka frågade mig, om jag hört omtalas, att grefven snart skulle förmåla sig; stora anstalter träffades på slottet, och förmälningen skulle inom några veckor gå för sig. Ehuru jag alldeles uppgifvit tanken på att få lefva tillsammans med min fars mördare, så verkade dock denna underrättelse så häftigt på mig, . att jag nedsjönk vanmäktig; när jag åter kom till mina sinnen, såg jag flickan stå med sorgsen nick bredvid mitt läger. Hon anade icke, att bga: var orsaken till min förskräckelse, och i