Nigtig nyhet. Det är kändt, att konung Carl XT, glorvördigst i åminnelse, vid strängt ansvar förbjöd vederbörande embetsmän i statskontoret att åtlyda någon befallning, som befanns vara i strid mot den fastställda riksstaten och de lagenligt tillkomna dispositionerna å statsmedlen: vore bejallningen ock utfärdad af konungen sjelf. Nu påstås, att konung Oscar är betänkt att följa den store konungens efterdöme, äfven i andra frågor, än endast penningsaker. Hela den Arbin-Zachrissonska händelsen lärer vara tillkommen på det sätt, att H:s Majestät velat öfvertyga sig, om Hans högre embetsmän skulle vara nog svage och obetänksamme, att äfven i de delar, hvari de under eget ansvar egde handla och besluta, med åsidosättande af hvad lagar och författningar stadga, skulle anse sig böra blindt åtlyda hvad till dem direkt eller indirekt kunnat antydas vara det oansvariga majestätets vilja eller önskan. Sedan Hans Majestät nu sett, att sådant kan i verkligheten inträffa, säges det, att vi snart hafva att förvänta en förordning, som förbjuder vid strängt ansvar domare och embetsmän, af alla grader, att vidtaga någon åtgärd eller opinionsyttring, som är oförenlig med rikets lagar och gällande påhud — Vore ock sådant föranledt af Kongl. Maj:ts egen önskan eller befallning. Vigten af ett sådant påbud är omätlig. Det blifver det första och säkraste steget till ett sannt rättstillstånd; och om förordningen utfärdas, har nationen en ofantlig skuld af erkänsla till konungen, den afskedade general v. Arbin och den arresterade kapten Zachrisson.