Belgrad, der vi stannade, för att hvila ut. När jag uppvaknade andra morgonen, stod en man i turkisk drägt, med obehagligt yttre, vid mitt läger och besallde mig på bruten ungerska att stiga upp. Jag frågade efter min herre; svaret blef, att han redan var afrest. vart? inföll jag öfverraskad. vJag skall föra dig till honom, svarade turken, 2följ mig.Skyndsamt kastade jag mig i kläderna, för att följa min obekante förare. Vi trängde oss genom de trånga gatorna; när vi hade stadens portar bakom oss, varseblef jag på ringa afstånd en ryttare, som tycktes vänta på någon. Jag bedrog mig icke. När vi närmade oss honom, gaf han mig med tecken att förstå, att jag skulle sätta mig bakom honom. Min följeslagare var mig behjelplig vid uppstigandet, och knappt hade jag intagit min plats, förrän ryttaren sprängde bort med mig. Redan vid middagstiden uppnådde vi den lilla staden Sisakowa, der vi stannade framför ett temligen ansenligt hus. Min följeslagare befallde mig stiga af och öfverlemnade mig åt en till åren kommen man, som kom emot oss vid dörren, sedan de samtalat med hvarandra på landets språk. Denne förde mig genom flera gångar till ett rymligt hvalf, som var svagt upplyst af några lampor. Jag visste ej, om jag var vaken,