tA22 ——— —555 Holstein fordrade, såsom en del af det tyska förbundet; men som tillika, hvad Danmark vidkomme, ville betrygga det vilkoret för dess existens, hertigdömet Slesvig, som från uråldriga tider utgjort en del af det danska riket. Nästpåföljande dagen, d. 21:ste Mars, framstillde en deputation denna begäran till konungen och erhöll det svar, att den ditintillsvarande ministeren redan var upplöst och att en ny skulle bildas. Förmiddagen d. 22:dre Mars anlände den slesvigholsteinska deputationen till Köpenhamn, och tillika med den, från den i hertigdömena kommenderande generalen, det budskap, att ett våpnadt utbrott af upproret hvarje ögonblick vore att förvänta. Ånnu den 22:dre och 23:dje Mars hade konungen icke utsett de min, åt hvilka han ville anförtro platserna vid sitt rådsbord; först d. 24:de i samma månad utnämnde han sin minister. Samma dag hade han beslutat att vilja meddela den slesvigholsteinska deputationen sitt svar. Men upprorets ledare i Holstein, som ganska väl visste, att ingen dansk minister, huru den än månde blifva sammansatt, kunde gå in på en fordran, som var identisk med rikets upplösning, afbidade icke detta svar. Redan den 23:dje Mars hade de sändt en kurir till hertigen af Augustenburg, som hade skyndat till Berlin. Han skulle genom falska förespeglingar öfverrumpla konungen af Preussen, under det att hans bror genom dylika medel skulle öfverrumpla Rendsburgs fästning. Natten mellan d. 23:dje och 24:de Mars fattade upprorsmännen på rådhuset i Kiel det beslut att insätta en provisorisk regering och formligen proklamera upproret. Till de i hertigdömena förlagda trupper hade redan blifvit sände ilbud med befallning att möta i Rendsburg, och morgonen d. 24:de Mars for prinsen af Noer med den till affall öfvertalade 5:te jägarekorpsen på jernbanan från Kiel till Rendsburg, der han, under det lögnaktiga föregifvandet att konungen vore fången och skulle genom honom, prinsen, befrias, dårade garnisonen och öfverraskade fästningen. Det var bans uppdrag. — Hertigen deremot skulle, såsom nyss nämndes, öfverraska Preussens konung, hvilken ditintills hade betecknat rörelsen i hertigdömena såsom en revolution, den konungen af Danmark med alla krafter, som stodo bonom till buds, borde söka dämpa. Genom hvilka medel det lyckades hertigen att vinna denna monark för sina planer, är icke bekant; men hans bref till hertigen af d. 24:de Mars visar nogsamt, att han icke kände sakens rätta och sanna beskaffenhet. Dermed hade hertigen uträttat sitt uppdrag, tills han utfärdade den proklamation, i hvilken han offentligen slöt sig till de upproriske. — Friskaror från Berlin och andra tyska städer hade redan d. 24:de Mars inträffat i Rendsburg. Ännu hade de upproriskes till Köpenhamn afsända deputation icke af konung Fredrik VII erhållit något svar. Först vid middagstiden d. 24:de Mars blefvo ledamöterne af densamma hemtade till Christiansborgs slott, och kort derefter, omedelbart före afresan, erhöllo de det besked, att konungen, hvad Holstein vidkomme, upprigtigt ville sluta sig till Tysklands enhetssträfvanden; men att Slesvig, med bibehållande af sina dit— hnhh0