Om hertigens af Åugustenburg förhållande till det holsteinska upproret. V. Folkmassorna i Tyskland sättas i rörelse. ) Å. Detta prinsens af Noer bref, denna förutsägelse om en allmän upplösning af alla politiska och statsrättsliga förhållanden öfver hela Europa, är det sista bland de Augustenburgska papper, vi kunna meddela och stödja vår framställning uppå. Den är alltså slut. Målet är utageradt och afbidar nu samtidens och efterverldens dom. Brefven af de närmaste dagarne före upprorets utbrott har utan tvifvel hertigen vid sin flykt tagit med sig. De behöfvas icke eller. Tilldragelserna tala tydligare, än hvarje skrifvelse. Under det att den fullkomligaste trygghet herrskade i Danmarks hufvudstad, samlade upprorets hemliga agenter en friskarekorps i Hamburg och andra tyska städer, och prinsen af Noer undandrog sig på ett högst misstänkt sätt, under hvarjehanda orimliga förevändningar, från att aflägga den trooch huldhetsed, han som officer var konungen skyldig. Efter att advokaten Beseler, en af sammansvärjningens hufvudmän, d. 17:de Mars hade varit i Hadersleben, för att derstädes träffa vidare öfverenskommelser med partiets ledare, hölls den 18:de Mars i Rendsburg den afgörande allmänna sammankomst, på hvilken upproret organiserade sig. Derstädes blef nemligen egenmäktigt nedsatt en permanent regeringskommitt af tvenne advokater, Beseler och Bargum, och der fattades det beslut att sända en deputation till Köpenhamn, för att fordra upprättandet af en sjelfständig stat Schleswigholstein och hertigdömet Slesvigs införlifvande i det tyska förbundet. Första underrättelsen derom ankom till Köpenhamn den 20:de Mars på förmiddagen och väckte derstädes en utomordentlig sensation. Lät regeringen i öfverraskningens ögonblick sig förleda att uppfylla dessa fordringar, så var Danmarks gamla rike för beständigt utplånadt. Att imellertid detta icke var konungens vilja, derom voro dock alla, tillochmed de upproriske sjelfve, fullt öfvertygade. Kungen hade nemligen förut (redan som kronprins) på det mest energiska sätt i statsrådet satt sig emot prinsens af Noer utnämning till ståthållare, hvilket var det vigtigaste medlet till sammansvärjningens konsolidation, och hans tänkesätt voro äfven upprorsstiftarne väl bekante. Om aftonen samlade sig i Casinos stora sal ett betydligt antal af stadens borgare och embetsmän, hvilka beslöto att hos konungen anhålla om bildandet af en ny minister, som åt Tyskland ville inrymma hvad det i afseende på ) Fortsättning och slut från nummer 230. BRSSSSSRR SNES iiii BLEV LL