——— — — ——————————————————————————— —— eller drömde, när jag här såg ungefär tjugo eländiga, afmagrade och i lumpor höljda gestalter, liggande på rutten halm och med förtviflan skakande de tunga kedjor, hvarmed de voro belastade. Allas blickar rigtades på den ankommande, och min späda ungdom tycktes öfverraska dem. Min följeslagare tog föga notis om det, som föregick omkring honom. Han vände sig till en vrå af hvalfvet, hemtade fram en stor kedja och lade den om händer och fötter på mig. Jag lät allt ske, utan att uppgifva ett ljud från mig; min öfverraskning, min bestörtning var så stör, att jag icke kunde uttrycka dem med ord. När jag slutligen blef mina sinnen mäktig och öfvertänkte den förflutna dagens tilldragelser, genomträngde mig plötsligen den tanke, att främlingen, som jag följt, var orsaken till min olycka. Törst efter hämnd och raseri öfver det mot mig begångna förräderiet, voro nära att döda mig. Jag rasade som en ursinnig, och sökte befria mig från fjettrarne, man pålagt mig; men dessa trotsade gossens svaga krafter, och mina olyckskamrater hånade mina fruktlösa ansträngningar. En fruktansvärd natt gick till ända. När dagen glänste fram genom de små, med galler försedde gluggarne, blef det ett högljudt stoj utanför dörren till vårt fängelse. Slutligen öppnade