till det slesvigholsteinska upproret. Den har blifvit lång, måhända tillochmed för mången tröttande; men vi hafva ansett det vara vår pligt dels att gifva våra landsmän en klar och tydlig öfverblick af de höge, holsteinske herrarnes nedriga stämplingar, hvilka förorsakat vårt brödrafolk så många sorger och olyckor; dels att ådagalägga, att vi hvarken handlat lättsinnigt eller af blott känslans hänförelse, då vi ställt oss i deras leder, hvilka här i landet frivilligt uppträdt såsom den danska nationens sakförare, såsom försvarare af dess förtrampade rättigheter, såsom vederläggare af de insinuationer till upprorsmännens och förtryckarnes förmån, hvilka härstädes både offentligt och enskildt blifvit gjorde. Också våge vi nu hoppas, att hvar och en rättänkande, som genomläst ifrågavarande, på authentika handlingar grundade framställning, skall medgifva, att danska folket i rikt mått förtjenat de sympathier, dess sak vunnit inom Sveriges landamären, och att vi skulle hafva handlat oädelt, om icke vi, i den mån vi kunnat, delat och understödt desamma. Äfven öfver de innebyggare i Slesvig och Holstein, som låtit sig förleda af de farstlige högförrädarnes och deras anhängares stämplingar och lockelser, bör domen hädanefter utfalla lindrigare: mängden af dem visste icke hvad den gjorde; den trodde sig sträfva till ett allmänt och gemensamt bästa, då den likväl i sjelfva verket endast var ett blindt verktyg för tvenne äregirige furstars dynastiska och egennyttiga planer. Numera är att förmoda, att, i den mån den blir upplyst om och i följd deraf förmår inse sina villfarelser, skall den återvända till uppfyllandet af sina pligter, hvilket bör blifva så mycket lättare, som konungen af Danmark, ensam af alla Europas regenter, haft upprigtiy mening med de koncessioner, han gjort åt folkviljan, d. v. s. icke blott lofvat, utan äfven hållit sina löften, ja måhända velat gifva dem en ännu ytterligare utsträckning, om ej inre och yttre förhållanden derföre lagt oöfvervinneliga hinder i vägen. Den af hr Wegener utgifna, af oss nu till sitt hufvudsakliga innehåll meddelade, brochyr bör i så fall kunna för de förledde blifva en ariadnetråd, med hvars tillhjelp de finna vägen ur den labyrinth, i hvilken de af Augustenburgarne blifvit införde och i hvars innersta rum äregirighetens och despotismens Minotaurus afbidade sina offer. En enda pröfvande blick på det söndrade, af inre oroligheter sönderslitna Tyskland, och det eniga, ehuru utur djupa, utifrån tillfogade, sår blödande Danmark bör för öfrigt vara dem tillfyllest för att lära dem inse skillnaden emellan deras egen ställning och det folks, mot hvars hjerta de vändt sina vapen. Resultatet af en sådan opartisk pröfning kan aldrig blifva oviss, så vida känsla för rätt och sanning, ja så vida känsla af egen fördel ännu hos dem lefver. Vi tro oss tillräckligen hafva ådagalagt, att konungamakten, sådan som den i allmänhet uppenbarar sig i sina handlingar, icke hos oss kan påräkna något stöd; men för den konungamakt, som sedan den 24:de Mars 1848 inskrifvit sitt namn i den danska historiens årsböcker, äro vi när som helst beredde att kämpa, af det enkla skäl, att den på samma gång inskrifvit sitt namn i ett tacksamt, uppoffrande, densamma varmt tillgifvet folks hjerta. Komma — a a