Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 oktober 1849, sida 2

steg ur och kom till mig; honom följde min fosterfader, som följt med. Den annalkandes rika klädsel, hans stolta blick förkunnade en man af stånd. Med tvunget nedlåtande rigtade han följande ord till mig: Jag har föresatt mig att sörja för din framtid. Din farfader är nöjd med att du följer mig. Vill du gå med mig?Det intryck, den främmande gjorde på mig, var ingenting mindre än angenämt. Hans kalla, stolta väsen, som han sökte dölja under masken af en förnäm vänlighet, stötte mig snarare bort, än drog mig till honom. Men min längtan att få se verlden var allt för mäktig, för att icke den oerfarne ynglingen med hela ungdomens eld omfattat den utsigt, som erbjöd sig för honom till uppfyllande af hans varmaste önskan. Skiljsmässan från min fosterfar, som aldrig kunnat vinna min kärlek, var mig lätt; icke anande, hvad som förestod mig, gaf jag glad mitt bifall till det anbud, främlingen gjorde mig. Nu utbad jag mig den gunst att få taga afsked af min lärare, som egde hela mitt hjerta, och lofvade att genast vara tillbaka. Främlingen tycktes vilja gå in på denna önskan, och kastade en frågande blick på min fosterfar. (Forts.) PN ———