från den förskräckelse han utstått. Han underhöll ett lifligt samtal med sina följeslagare, och grefvinnan hörde tydligt följande ord: Men är du säker på din sak, gubbe? frågade en af röfrarne, var det verkligen Hazi?Det var bestämt han, svarade Tzesma. -Vid skogskanten, ungefär en timmas väg härifrån mötte jag honom vid midnattstiden. På min fråga, hvad som förde honom hit, svarade han, att han ville utforska, i hvilken rigtning trupperne drogo sig tillbaka. Jag hade några ögonblick förut sett flera soldater på ringa afstånd, och blott med möda hade det lyckats mig att uppnå skogen, utan att blifva bemärkt af dem. Jag rådde honom att vara på sin vakt och icke våga sig vidare; han visade på sin sabel och sina pistoler och gick, utan att akta min varning, bortåt skogskanten. Den förvägnel inföll en af röfrarne, fortfar dock, gubbe!Jag kunde vid det klara månskenet följa honom med ögonen. Knappt var han några hundra steg från mig, förr än de soldater, hvars fånge jag varit och som stodo posterade bakom en kulle, störtade på honom, och det är icke att betvifla, att han föll dem i händerna; ty de voro tio eller tolf och hade lyckats omringa honom.