höres från det herrliga templet, likt en andehviskning i nattens dunkel, tillkännagifver att en messa sjunges derinne. Föröfrigt är allt tyst. Det är midnatt. En man insvept i en vid kappa, smyger öfver scenen. Det är h:r Delamarre, som ängestfullt afbidar sin medbrottslings ankomst. Emellertid höres Marseljäsen sjungas på afständ af några glada bröder. Dessa äro h:r Delamarres arbetare, som firat sin kamrats Etiennes (h:r Swartz) förlofning med Batifole (m:ll Frösslind) och nu velat följa honom hem till hans bostad. De öfrige arbetarne äro: Marcel (h:r Björkman), Etiennes bror, som älskar och älskas tillbaka af Agathe, (m:ll Lindmark) Batifoles syster, Sansonnet (h:r Stjernström) som äfvenledes söker vinna den vackra Agathes hjerta, Saint-Amour (h:r Norrby), Loriot (h:r Hyckert) m. fl. Sedan dessa aflägsnat sig, inträder åter Delamarre och mötes af Rollin. En vagn kör förbi, i hvilken Cecile (m:ll Torsslow) befinner sig. Rollin och en lumpsamlare, som är hans handtlangare, rusa fram, rycka flickan ur vagnen, släpa henne öfver scenen och kasta henne i vågorna. Den drunknande uppgifver ett genomträngande rop; Etienne hör henne, störtar fram, dödar lumpsamlaren, som vill hindra honom, kastar sig i vattnet och räddar henne. I nästa tablå finna vi Cecile och hennes räddare tillsammans på den sednares vindsrum. De samtala om sina öden och Etienne upptäcker, märkvärdigt nog, att han redan länge kännt Cecile genom sina — drömmar. Emellertid försvinner natten; det blir dag och dagen är Etiennes bröllopsdag. Batifole, Agathe, pappa Loriot, och en mängd andra arbetare infinna sig i Etiennes boning, för att hemta honom. De sinna honom ensam med ett fruntimmer. Full af förbittring slår Batifole genast upp med honom och aflägsnar sig, hvarmed Etienne förklarar sig ganska belåten. Okunnig om hvilka Ceciles förföljare äro, anförtror Etienne den unga flickan i Delamarres vård, tills hon hunnit få reda på sin fostermor, från hvilken hon blifvit skiljd. Nya försåt utläggas nu emot henne. Rollin söker dränka henne i en brunn, men äfven härifrån räddar henne Etiennes vaksamhet. Förföljarne besluta nu att gripa till en annan utväg. De behöfva icke den unga flickans lif, om de blott kunna komma åt de papper, hon I förvarar, och som innehålla testamentet jemte ett bref från hennes far. Cecile har lemnat Paris, åtföljd af Etienne. Rollin öfvertalar nu den sednares bror Marcel, som är en godhjertad men Ytterst lättsinnig ung man, att följa sig till ett aflägset värdshus, hvarest han vet att de resande tagit in. Marcel, som behöfver pengar för att få gifta sig med Agathe, går in på allt. Under natten smyger han sig in i Ceciles rum, griper papperen och då Etienne skyndar till hennes bistånd, sårar han honom i hufvudet, utan att se hvem det är, samt flyr med sitt rof. Det onda behåller dock icke segren. I de sista scenerna blifva skurkarne upptäckta, Marcel finner sig hafva sårat sin bror och faller ångerfull till hans fötter, papperen komma åter i Ceciles händer, Delamarre skjuter sig för pannan och Rollin afföres till fängelset. Den rika arftagerskan blir den fattige arbetarens maka. Sådant är i sammandrag innehållet af denna pjes, som mottogs med högljudt bifall. Också utfördes densamma med all den talang man kunde vänta. Herrar Swartz och Björkman voro särdeles lyckliga samt blefvo äfvenledes efter spektaklets slut inropade.