Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 september 1849, sida 3

bakom mig, att jag var i grannskapet af Turin. Jag beslöt att nedstiga der, hvilket jag kunde utan svårighet, enär jag hade barlast nog att: fortsätta farten. Jag sänkte mig ned vid ett stort arrendatorshemman; flera hundar omringade mig, men min pels beskyddade mig för deras smekningar. Deras skall väckte bönderna, som blefvo mera öfverraskade, än förskräckta, vid åsynen af mig; de öppnade för mig och underrättade mig, att jag var i byn Pionforte nära Stupenitz, omkring 3 mil från Turin. Jag tillbragte natten hos bönderna, som om morgonen följde mig till mairen, hvilken gaf mig ett skriftligt intyg om min ankomst o. s. v. Jag kom till Turin kl. 9 om morgonen, efter att hafva inpackat min ballong och gondolen. En högst originell person. I dessa dagar har en 66 år gammal man, af högst excentrisk karakter, nyligen aflidit på ett af Paris hospitaler. Mannen hette Jules Andrå Gueret. 25 år gammal kom han i besittning af en stor förmögenhet. Han beslöt då att aldrig gifta sig, förvandlade allt hvad han egde i reda penningar och behöll dem, för att icke utsätta sig för risken att förlora dem, hos sig sjelf, utan att förränta dem. För att nu kunna lefva anständigt och afpassadt efter sina tillgångar, reglerade han sina utgifter efter följande plan: han antog, att den ålder, en menniska i allmänhet uppnår, är 70 år, men att en person, som icke nekar sig nå on lifvets njutning, blott hinner till 55 d 60 år. Längre än 60 år vill jag icke lefva, sade han, och jag kan i alla händelser göra slut på mitt lif, när jag uppnått denna ålder. Han delade drrföre sina penningar i 35 delar (en del för hvarje år från 25 till 60) så att han hade en lika summa till sina utgifters bestridande för hvarje år till 1843, då han skulle fylla sitt 60:de år. Men ödet gjorde ett streck i räkningen; han öfverlefde sitt 60:de år och fann sig då gammal, sjuklig och fattig. Han mördade sig emellertid icke, utan bar ödets dom med tålamod. De sista 6 åren såg man honom stå på en af gatorna i Paris, utbjudande kemiska tändstickor till salu. Kring halsen hade han hängt en bricka med följande, af honom sjelf författade vers: vAyes pitig, passants, du pauvre Andrå Gueret, Dont la vie est plus longue, helas, quil ne eroyait. (, som gån förbi, haf medlidande med den stackars Andre Gueret, hvars lif tyvärr räckte längre, än han trodde). Från 1839 till 1849 hafva i London 1,652 nya gator eller gränder och 64,000 nya hus blifvit anlagde.