Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 september 1849, sida 2

sälja sitt lif så dyrt som möjligt och försvara sig till sista andedraget, högg han med vildt raseri omkring sig. Två af angriparne stupade, men nu voro också hans krafter uttömda; han var på punkten att duka under, då i en hast flera af hans män framkommo och befriade honom. Han befallde dem att oafbrutet förfölja de flyende och qvarblef ännu så länge på stridsplatsen, tills han ansåg segern för afgjord; då lit ban på en af grenar flätad bår bära sig tillbaka till klippan. På östliga sidan af berget, der Hazi förde befälet, hade striden ej varit mindre het. Här kommenderade chefen för österrikiska trupperna i egen person, en man af insigt och mod; han uppbjöd allt för att motstå röfrarnes ursinniga anfall och gifva striden en lycklig vändning. Men alla hans ansträngningar voro fruktlösa. Såsom en brusande fjellström störtade Hazi, i spetsen för sitt manskap, nedför berget öfver de flyende. Blott få undsluppo sina förföljares svärd, och vidt omkring genljöd skogen af de kämpandes rop och de sårades jemmerskri. Anfallet var fullständigt afslaget, och röfrarne jublade öfver sin räddning och den seger, de hade vunnit öfver hvitrockarne. Blott Hazi kunde ej vara glad. Med tankarne upptagna af tusen planer öfverlade han med sig sjelf, stödd mot stammen af en ek, om ut